Olika långa ben, eller kanske ett roterat bäcken?

Hejsan!

HUR UNDERBART VÄDER HAR VI INTE? 😀

Alldeles drömmigt är det <3

Iallafall, det jag tänkte babbla lite om idag är  bäckenkontroll. I torsdags hade vi avsutten träning i grupp med ett av mina ryttargäng ute i solen. Det var premiären för dem och jag skulle gissa att detta kommer ge var och en av dem en riktig boost i deras ridning. 🙂

Man kan aldrig nog trycka på hur viktigt det är med bäckenkontroll som ryttare. Innan vi har full koll här så blir det en del brus i vår ridning och mycket symptom går att hitta.

Som till exempel; under uteritter drar hästen hela tiden mot ena vägkanten, kanske upplevs det som bitigt i ena tygeln, hästen gör gärna mindre volter i ena varvet, och större volter i andra varvet, hästen lägger huvudet på sned,  hästen går gärna nära staketet i paddocken, hästen har svårt att hålla raka spår, sadeln glider snett/fram, hästen har svårt att följa sitshjälper, hästen är mer lättflyttad åt ena hållet, svårare åt andra hållet, hästen har svårt att hålla och eller fatta ena galoppen, galoppombyten är lite svåra mm. Equiterapeuten kanske nämner saker som att hästen har lite problem i SI-leden, i länden, att hästen har ett lite roterat bäcken, lite ojämna bogar etc. Allt detta går att göra bättre med större bäckenkontroll hos ryttaren., vilket ju jag tycker är kanon 😀

Vet ni att även ryttarens kropp kan visa symptom på att bäckenkontrollen inte är vad den kan vara? Hos oss kan problemen visa sig som vikta midjor, svårt att ta fram en höft, knän som gärna vill dra upp sig, ont i ryggen, en utskjutande axel, höjdskillnad mellan fötterna/behov av olika långa stigläder, mm.

Grejen med kroppskontroll och koordination är att det sakta arbetar bort behovet av att gå till kiropraktorn etc för att lossa på spänningar och räta ut saker eftersom rörelsemönstret hos både häst och ryttare blir på ett sånt sätt att kroppen slutar snedbelasta sig, vilket ju är helt fantastiskt tycker jag 😊

Men tillbaka till bäckenkontroll och avsutten träning då.

Vi hittade genom våra extremt lugna, mjuka och noggranna övningar medvetenhet om olika kroppars utmaningar. Och la ytterligare ett lager av bäckenkontroll i koordinationspusslet 🙂

En av ryttarna blev medveten om hur höger sida av kroppen utförde alla rörelser lätt och bra, hela kroppen styrs från höger kroppshalva kan man säga. Medan den andra halvan av kroppen mest hängde med och var svår att styra. Här handlar det om att bygga upp ny styrka och kontroll så att kroppen kan bli lite mer liksidig, vilket ryttaren har börjat göra superfint 🙂

En annan  hade lite problem med att styra kroppen så detaljerat alls, men till slut hittade kroppen nya nervbanor och ny kontroll. 🙂 Det är ju lite så att det tar lite tid att hitta kontakten med sin djupa muskulatur, denna ryttare har dessutom en fysisk bakgrund som gör det lite svårare än vanligt. Hon gör stora framsteg, vilket är fantastiskt 😀

Ytterligare en är en ryttare med bra koordination, men överrörlig. Här är utmaningen att utföra små rörelser med stabilitet och kontroll. Vilket ryttaren hittade fint 🙂

Ett litet smakprov på en övning för att hitta lite styrsel i midjan, som ju styr en hel del av vad bäckenet gör, är att ligga platt på rygg på golvet och prova att långsamt pressa ner en fot så det blir ca 5 mm höjdskillnad mellan fötterna.

Känn hur höfterna och benen följer med i rörelsen och notera hur det känns i mage, midjor och rygg. Dra sedan upp foten du pressat ner så fötterna blir lika. Pressa sedan långsamt ner den andra foten. Gör det sakta, sakta. Hur känns trycket mot ryggen, under rumpan och under benen? Var är mer tryck? Var är mindre tryck? Var finns luftspalter? Hur långsamt och smått kan du göra denna rörelsen utan att du börjar pressa ner mot golvet mycket hårdare på ena sidan än den andra? Är det svårare att pressa ner på ena sidan? Är det svårare att dra upp på ena sidan?

 

När ni tittar på filmen, kan ni tänka er att en anledning till behov av olika långa stigläder kan vara att höften är lite roterad? Ser ni hur höjdskillnaden blir på höfterna och fötterna?

Här finns ytterligare inlägg att läsa mer om sådant för den som vill läsa mer 🙂

Snett bäcken eller olika långa ben

Nu har jag varit hos kiropraktorn så nu är jag rak

Att vara ovillig att lyfta ett framben

Idag fick jag återigen en rapport från en elev som lämnade mig leendes från öra till öra. Tycker det är så himla härligt med ahaaupplevelser och känslan av att saker och ting hänger ihop!

Brukar ni lyssna på ljudet av era hästars hovslag mot marken? Har ni noterat att de 4 olika hovarna lämnar olika ljud? Innan en häst börjar bli bärig och rakriktad så är det ofta så att hästens framben låter mycket högre än dess bakben. Ibland kan det även vara så att ett av frambenen låter högre än det andra.

Hästen bär i den naturliga tillståndet mer vikt på sina framben än på sina bakben eftersom dess hals och huvud sticker ut framför frambenen och hästen är byggd för att beta från backen. Den naturliga snedheten som både människor och hästar av naturen har på grund av invanda rörelsemönster och höger eller vänterhänthet gör att hästen ofta belastar ett av sina framben mer än det andra.

Hästars framben och bakben är väldigt olika i sin design. Frambenens leder går inte att vinkla så mycket, all vinkling sker i kotan och lite i bogbladet vilket ger en ganska dålig fjädrande effekt. Därav låter det väldigt mycket när det blir mycket vikt och därav mycket stötar på frambenen.

Bilden är från HästSveriges hemsida, klicka på den för att läsa mer om frambenets anatomi hos dem 🙂

Bakbenen däremot är lite som ett dragspel eller en tumstock. De kan vinklas i alla leder; kota, has, knä och höft. När det blir mycket vikt här dämpas ljudet lite av den fjädrande effekten. Lite som när vi själva vinklar ihop våra ben för att ta upp stötar mjukare.

Bilden är från HästSveriges hemsida. Klicka på bilden för att läsa mer om bakbenens anatomi hos dem 🙂

Ett tecken man kan lyssna efter när det kommer till framtunghet kontra bärighet är därför ljudet från hästens hovslag. Är det bärigt i bak, så låter det inte så mycket från hästens framben, eller ljudet är ganska lika från alla hovar.

Vad gäller rakriktning. Hänger hästen i en bog/ett framben så låter det extra mycket.

Man kan säga att om en sån häst hade stått på dessa vågar med sina framben hade visaren för ena benet visat en del mer vikt än andra benet.

 

Symptom som denna ojämnhet i bogen/frambenen kan ge är

Svårt att svänga åt ena hållet, svårt att rida rakt.

Bitighet i en tygel

Svårt att böja i ena varvet, utskjutande bog.

Volterna blir olika stora i de olika varven.

Ena galoppen är svårare än den andra.

Skolorna blir svårare i ena varvet.

 

Sist jag träffade ekipaget jag pratade om i början av denna text så hittade vi att bogarna var ganska ojämna när man tittade på dem uppifrån. Hästens manke lutade liksom och bogarnas form var oliksidiga. Den ena var liksom stor och den andra liten.
Denna häst hade all sin balans i vänster framben. Ljudet var här högst från vänster framben. Vi tränade då in bäckenkontroll på ryttaren för att hon skulle kunna balansera om hästens bogar med hjälp av sina sittben. Starten av bogkontroll från sitsen. En ganska smärtsam upplevelse för det mesta då man bygger om djup hållningsmuskulatur runt höfterna, lossar på felaktiga spänningar och bygger styrka och avslappningsförmåga för att kunna vara stadig men följsam och kunna inverka korrekt. Det är väl värt mödan då bogkontroll gör all ridning så mycket enklare och hållbarare för alla inblandade 🙂

Denna ryttaren hade övat flitigt på läxan och under en uteritt noterat ljudet från hovarna, utan att jag nämnt det sambandet för henne. Hon hade då provat att balansera om hästens bogar och hört hur ljudet från frambenen ändrades till att låta lika. Helt fantastiskt tycker jag för det är inte lätt att göra! Allt eftersom hästen bygger styrka i det mer raka sättet att bära sin bog kommer ljudet att vara mer jämnt alltid eftersom det blir hästens nya hållning även utan hjälp från ryttaren 🙂

Hon berättade även att hästen brukar vara ovillig att lyfta sitt vänstra framben för hovkratsning etc. Men att det nu gått lite lättare. Fantastiskt bra 😁 Inte så konstigt tänker jag att det varit så. Om hästen har hela sin balans i det benet och hänger tungt på det. Det känns antagligen som att bli vält och ramla när man lyfter det benet. Med hjälp av koordinationsträning inser hästen att det går bra att balansera på höger framben också 👌

Bra jobbat och rolig rapport 😁

Det här med jämn belastning

Alla har vi hört det gamla uttrycket – väger man 60 kg och sitter 1 cm snett i sadeln ger det 6 kg snedbelastning på hästen. Varför man valt just 60 kg..? Jaja. oavsett.

Idag på morgonen har jag lekt med mina vågar. Här är en bild från när jag i första stund klev på. Jag har ju kämpat med min liksidighet ett himla tag nu och är rätt nöjd över denna fördelning mellan mina ben i opåverkat stillastående läge. Det skiljer ca 0,5-1 kg mellan mina ben.  Ett bra utgångsläge. 🙂

För det är ju lite så, hur ska hästen kunna belasta sin kropp jämnt om ryttaren sitter snett/är sned? Då måste ju hästen kompensera för att hålla sin egen balans på något vis. Det blir brus i hjälpgivningen om vi med vår viktfördelning säger en sak till hästens balans och sen ovanpå det försöker rida rörelser och skolor som säger något helt annat.

Ofta hänger ens “hänthet” ihop med vilket ben man belastar mest. Vi brukar kalla det för ståben och rörelseben. En högerhänt person har oftast sin rörlighet i höger sida och sin balans och stabilitet i sin vänster sida vilket ger en högre belastning i sin vänstra sida. Och tvärtom för vänsterhänta. Men det kan så klart vara precis hur som helst.  Som vi vet när det kommer till koordination och hästar så finns inga regler 😉

Visste ni att hästar av naturen också har olika vikt på alla sina ben? Den allra vanligaste snedheterna är som följer för en häst på 500kg (siffrorna är påhittade, men för att ge exempel) :

Höger fram bär 175 kg
Vänster fram bär 125 kg
Höger bak bär 125 kg
Vänster bak bär 75 kg

alternativt:

Höger fram bär 125 kg
Vänster fram bär 175 kg
Höger bak bär 75 kg
Vänster bak bär 125 kg

Men. sen kommer ju kruxet då. Bara för att vi som ryttare kan belasta oss jämnt stillastående så betyder ju inte det att det är lika enkelt att göra det i rörelse eller att hästen kommer att börja belasta sig spikrakt bara för att vi själva gör det. Suck… Det betyder inte heller att vi är 100% raka i vår kropp för att vi har jämn belastning i våra fötter. Det är exempelvis inte säkert att vågarna ger samma utslag om man sätter en under varje sittben som det gör under fötterna. Det är fullt möjligt att göra massa “böjar” genom ryggraden och bäckenet och ändå få ett jämnt resultat under fötterna. Vilket ju som det låter inte är en hälsosam jämn belastning i längden för diskar och leder.  Sen så behöver vi ju också kunna skifta vår tyngdpunkt/sits beroende på vad vi vill säga till hästen och hur hästen är i sin koordination. Puh , var det nån som sa att ridning var enkelt? 😉

Ta lättridning som exempel. Kan du hålla exakt jämn belastning under dina fötter både på väg upp och på väg ner i lättridningen? Är det ett ben som jobbar mer? Låter man tyngdkraften släppa ner en i sadeln så att trycket stundtals lättar i stigbygeln på vägen ner och man “dunsar” i hästens rygg när rumpan möter sadeln, eller håller lårmusklerna emot? Vad händer om vi har kanske 5 kg mer tryck i ena stigbygeln hela tiden eller 5 kg mer tryck under ena sittbenet hela tiden, i en sväng åt höger? i en sväng åt vänster? i en rak linje? på en volt? i en skola?

Om en vecka, på lördag den 5 maj 2018, är det dags för Karlskoga Hästmässa i Folkets hus 😀 Jag kommer finnas där och jag kommer ha med mig mina vågar och lite annat smått o gott 🙂 Kom förbi och kolla in hur du belastar dig och vi kan kika lite på hur din kropp hanterar tex lättridning, eller snacka om något annat hästrelaterat vet ja 😀 Och du, vi skippar allt som har med body shaming att göra. Vad spelar det för roll vilka siffror som står på vågen egentligen, mer än skillnaden mellan de två då? 🙂

Videoblogg – vem är jag och vad är logisk ridning?

Hemsidan har strulat lite i några dagar och gör det fortsatt lite. Så här om dagen publicerade jag min allra första videoblogg direkt via instagram och facebook, istället för här.

Men det är klart den ska publiceras här också. Så nedan är den. Jag har funderat lite på det där med att videoblogga sen dess. Jag gillar det, även om jag inte är så bra på det – än 😉 Så det kommer nog att bli några fler. Hoppas jag 🙂

Anyhow, här är den första lååånga videobloggen som handlar lite om mig, hur jag hittade logisk ridning, om lillan och vad är egentligen logisk ridning?? 🙂

Min häst är bitig i en tygel

 

Här är två bilder på Lillans rygg, före och efter träning. Vad kan man egentligen utläsa från det? Man kan se hennes naturliga hållning på bilden innan träning och den relativt rakriktade varianten som vi håller på att justera permanent till, träningspass efter träningspass. Ja, nu är ju allt ögonblicksbilder och man kan aldrig få helheten från en bild. Riktigt så sned som Lillan ser ut att vara på den översta bilden är hon inte. Det är hennes snedhet, men hur hon står just här förstärker det  så det syns ännu tydligare tillfälligt.

Man kan på bilden innan träning se orsaken till vissa symptom i ridningen. Mina elever kan här se det vi letar efter om jag nämner saker som flipperkulan i höger framben, mer mage under höger lår, låg vänster ryggplanka, vad som ger en vikt höger midja på ryttaren och får den att hälla ut vatten på kl 9 osv.
Översatt i mer vanliga termer kan man se att hon gärna hänger i höger bog, (hela hon lutar åt höger i framdelen), “böjer” sig lite höger (den både böja och roterade bålen/ryggraden i bananform), vänster höft är lite bakåtdragen. Hela vänstersidan är längre än högersidan.

Så, vad ger dessa snedheter för symptom i ridningen då? Bitighet i vänster tygel, om man tillåter alla snedheter kommer sadeln att glida till vänster, enklare att rida böjda spår och skolor åt höger än åt vänster, svårt att spåra, lättare att ställa till höger än vänster, utskjutande bog är några exempel.

Rakriktning är komplext, mer komplext än spårning. Hästen kan spåra utan att vara rak i skelettet. Mitt mål är att få en frisk och rörlig ryggrad utan låsningar. Att kunna räta ut skelettet och forma skelettet efter spåret man rider på är en del i det, och för att göra det måste vi påverka musklerna och hjärnan – det som styr skelettet. Det gör inte bara ridningen enklare (symptomen jag nämnde ovan försvinner) utan är en del i hållbarheten i hästen. Det är ganska enkelt att se att dessa snedheter kan i det långa loppet ge förslitningsskador om de tillåts vara där och man tränar hästen utan att korrigera det. Det är faktiskt fullt möjligt att “kiroprakta” och  lossa låsningar på en häst med ridning och bygga ett mer hälsosamt rörelsemönster som hindrar låsningarna från att komma tillbaka. Och som synes på bilderna är det fullt möjligt att rakrikta en häst under ett pass, men vi rider ju oftast bara knappt 1 av dygnets 24 timmar. En stund efter passet återgår hästen till stor del till sina ordinarie rörelser pga av vana och muskelstyrka, precis som vi gör efter tex ett yogapass. Nån liten procent av förändringen stannar och ny styrka och koordination byggs steg för steg så på sikt kommer hästen vara stark nog att röra sig hälsosamt under dygnets alla timmar.

Men om vi går till det som rubriken talar om – min häst är bitig i en tygel. Det är hon. Vänster som sagt. Nu rider jag än så länge bara på sidepull på lillan, men känslan är ju den samma som på bett. Ni vet när man har all häst i ena tygeln och den andra gärna vill glappa lite. Det blir svårt att rida på både rakt och böjt spår, man får hästen ojämnt fram till handen. Man kan aldrig säga att det beror på en enda sak, kroppen är en kedja där allting påverkar något annat. Nu är jag inte helt klart med hela den djupgående utbildningen i detta. Jag kan göra det när jag rider, men all teori bakom är inte glasklar, ÄN 😉 Så som jag förstår det just nu så funkar det lite så här – alla fel har alltid sitt ursprung i motorn (bakbenen), att motorn driver ojämnt/snett. Jämför med en båt som har två propellrar som driver olika mycket/snurrar olika fort, det skulle bara gå i cirklar: kanske en extremt stor cirkel om skillnaden mellan dem är liten, en liten cirkel om skillnaden är stor. På böjt spår vill man så klart ha denna skillnad mellan bakbenen. Problemet är att det oftast bara funkar åt ena hållet, tex i lillans fall åt höger. När man sen byter varv till vänster försöker motorn fortfarande att svänga höger för bakbenen kan inte skifta. Och när man ska rida raka spår är motorn fortfarande påväg åt höger. Att räta ut motorn innebär att göra motorn mer sned på olika sätt åt båda hållen, att lära båda bakbenen att kunna ta både korta och långa steg, påskjutande och bäriga, kunna kliva både in och ut från hästen (sidoförande).  Att motorn hela tiden vill svänga gör ju att vi måste hålla emot i en tygel för att behålla det spår vi tänkt – därav bitigheten vi upplever.

Det stora MENet nu då. All träning för att lära hästen detta går lite till spillo om man inte först lär hästen att balansera mellan sina framben och räta ut sin bålrotation. Här har jag stenkoll iaf 😉 De flesta hästar har ett framben som de älskar att hänga på i olika grader. Lillans är höger. Ironiskt nog så är det faktiskt så att jag och lillan har “svårare” (det går lite hackigt, så som det gör när det saknas koordinationer i nervsystemet) att svänga till höger än till vänster när vi har koll på dom två sakerna. Får lillan svänga som hon vill så ramlar vi enkelt till höger men inte till vänster. Så hur motorn pekar ger inte hela bilden innan man löst upp lite andra knutar. Det är ju också så att så länge som ryttaren inte sitter mitt över sin häst så kommer hästen att kompensera för det och inte kunna balansera mellan sina framben och räta ut sin bålrotation. Puh. Va det nån som sa att ridning är enkelt? 😉 Om man rätar upp balansen mellan frambenen och bålrotationen så försvinner stora delar av bitigheten i tygeln. En lutande bog kan nämligen också ge samma sak som en sneddrivande motor. Vi håller just nu på att installera högersvängar som inte sker lutandes på inner fram, vilket kräver en himla massa bogflyttande. Så det är där vi är just nu i vår rakriktningsresa 🙂

Nu har jag nog svamlat länge och obegripligt nog 😀 Här finns några fler texter om rakriktning för den som vill läsa vidare 🙂

 

Kärt barn har många namn

Hur rehabilitera efter kissingspines operation eller ledinflammation?

Vad är rakriktning?

Vad är rakriktning?

Miljöträning

Lillan och jag spenderade rätt mycket tid med att, i brist på bättre ord, leka och upptäcka världen när hon var 2-3 år. Sen några dagar räknas hon ju som 5 åring, och nää vi ligger ju inte direkt i fas i utbildningsskalan. Men vad gör det 🙂 Hon har behövt tid på sig då hon växt mycket och kroppen inte riktigt hängt med. Vi har inte bråttom till något, särskilt eftersom jag verkligen inte är någon tävlingsmänniska och har just nu inga planer på att tävla. Men man ska väl aldrig säga aldrig 🙂 Just nu försöker vi få till så mycket uteritter vi kan för att få till styrka, kondis, bjudning, rakriktning och framförallt glädje 🙂 Vi jobbar en del med arbete från backen med. Men ibland vill man ju liksom bara umgås lite med hästen lite kravlöst. Eller, jag vill iaf 🙂 Lägger inget värde i om det är rätt eller fel, men häromdagen grejjade vi lite så som vi gjorde förr – plockade fram en presenning och hängde upp. Lillan kan vara den mest nyfikna häst jag stött på hittills i mitt liv. Jag kämpar hårt för att inte råka kuva det i träningen för jag tycker det är en bra egenskap att ha. Så vi introducerar massor med saker som hon får upptäcka på egen hand. En form av miljöträning kan man väl kanske se det som. Jag har inget facit, men så som jag gillar att göra och som funkat bra med just lillans psyke har varit att bara låta henne vara med mig lös medan jag grejjat med allt möjligt. Oftast så hänger hon med och är där och pillar på allt jag släpar fram. Ibland håller hon lite avstånd till en början. Hon får göra vad hon vill. Så länge hon är artig mot mig 🙂 En period kallade jag henne för klåfingerMaja för hon skulle undersöka allt, ALLT. Gärna med munnen 😉

Här om dagen gjorde vi samma grej. Hon var med och plockade fram alla grejjer till filmen nedan och gjorde även en boll av presenningen medan den låg på backen. Tyvärr kom jag inte på att filma förrän efter framplockningen var klar, men här ser ni en liten snutt på att gå genom prasslig presenning. Lite otäckt va det först, men sen så följde hon med utan stress. Ni ser även typexempel på beteende som gav stämpeln klåfingerMaja ca 1.35 in i klippet 😉

Vi gjorde samma grej en gång för drygt ett år sen. Hon var då lite tryggare med det hela faktiskt som synes. Jag kan gissa att det har med olika utvecklingsfaser att göra och så klart även med hur vardagen varit ett tag, fokus har legat på träning av annat, vilket kanske påverkat tryggheten lite i sånna här lägen.

Projekt “Bygga en bombsäker allround-häst” går sakta men säkert framåt ??

A post shared by Kimberly Andersson (@anderssonkimberly) on

 

Här är ett sista klipp på ridhushäng, det var precis innan hon skulle börja räknas som 3åring. Så himla liten var hon då 😀

Sen är det ju lite så att till syven och sist så handlar ju det ofta om att träna människan i olika miljöer 😉 Trygg människa – trygg häst, oftast. Det där jäkla svåra ryttarfokuset alltså! Sen kan det så klart hända grejer som ger en rädd häst ändå, oavsett hur trygg människan är. Men ur träningsperspektiv kan man ju egentligen inte förvänta sig att hästen ska känna sig trygg kring något nytt som man själv känner minsta lilla tveksamhet över. Oavsett hur bra pokerface man tror man har så avslöjar vårt kroppsspråk oss ändå för någon så känslig som en häst. Så vill man miljöträna tycker jag det är smart att börja med saker man själv med säkerhet vet att man är trygg med. Så kan man jobba med sin egen hjärna att vara mer här och nu på olika sätt för att undvika att hamna i dom där “tänk om…” mönstren man så lätt hamnar i som får oss att signalera fara och att farospana vid saker man själv är lite osäker kring. Jag själv har sånna saker absolut. Jag är tex helt fel person att introducera en transport för hästar som är ovana med det för det ger mig panikkänslor efter lite trauman från förr. All närvaro och fokusträning jag gjort med mig själv har börjat lära mig hantera det, men jag är inte i hamn i den situationen än.  Ja, lite kort om hur jag tänker kring det iaf 🙂

Arbete vid hand

Gott nytt år på er!

Här har det varit en aning tystlåtet ett tag, månaderna innan jul var omtumlande och sorgligheterna följde varandra hack i häl. Jag börjar plocka upp mig själv från marken igen nu.

Vidareutbildningen som tränare är nu halvvägs genomförd. Nu väntar en liten paus innan nästa halva påbörjas. Som vanligt i den här utbildningen så känns det lite som att man plockar isär hjärnan i molekyler, och man kan se att någonstans därframme finns en bild, eller egentligen inte en bild, utan ett helt kollage av bilder och varje ny lektion får någon av bilderna att klarna och sammanbindande texter, broar, byggs sakteliga mellan bilderna. Livet är ju så sällan en rätt linje. Snarare en komplex väv. Och hästkunskapen är det samma. Lite frustrerande, men också fantastiskt kul.

Oavsett så har jag lärt mig så otroligt mycket nytt som jag vill dela med mig av till mina fantastiska elever 🙂 Vi har djupdykt i massor av spännande ämnen, så som utbildningsskalan, träningsfysiologi av alla dess slag med puls, tempo, intensitet och berört hur man ex formtoppar och vad som egentligen bygger en hållbar häst och vad som bryter ner och bygger upp olika saker, vi har studerat hästbeteende och psykologi och problemlösning, kikat ännu mer på rörelsemekanik, rakriktning och olika målbilder.

 

En sak som jag pratat ganska lite om här är arbete vid hand. Det kan ju innebära typ vad som helst man gör med hästen från backen egentligen; longering, tömkörning, koordinationsarbete, ledträning,… ja, ni hänger med antar jag 🙂 Det finns mängder med varianter, allt utifrån vad man har för behov i träningen. Jag kan ju berätta om en variant vi använde förra veckan då jag träffade ett helt nytt ekipage 🙂

Hästen var rätt ny för eleven, en 16årig vacker tinker valack. När jag bad om lite bakgrundsinfo berättade eleven att hästen är ganska bakskygg och tycker att det är obehagligt vid tex uppsittning och att bli påklädd täcken. Bakskygghet kan ibland ha med hästens kroppsliga medvetenhet att göra. Så vi började vi lektionen redan på stallgången och kollade lite på hur hästens koordination fungerade i dagsläget. Här kunde vi hitta en liten ledtråd om att hästens nervsystem och hjärna inte riktigt lärt sig att bakbenen kan hjälpa hästen balansera i olika positioner och inte bara i de vanemässiga rörelsemönstren. Hästen var liksom inte riktigt medveten om sina bakben och använde dem därför inte riktigt. . Det här är extremt mycket mer vanligt än man tror. De flesta hästar är lite kroppsligt omedvetna om sina bakben i varierande grad. I det vilda gör det ju absolut ingenting. Men när vi vill ha hästar som ridhästar så behöver vi ju hästen kunna använda sina bakben och vi påverka dem för alla rörelser vi ber dem om på olika sätt. Ofta när hästar inte lärt sig använda sina bakben så litar de inte på benen och jag kan tänka mig att de känner det som att de kommer välta om de flyttar om sin balans. Man kan nog tänka sig att det känns lite som att stå på kanten av ett stup och inte våga röra sig av rädsla att falla över kanten.

De har helt enkelt låg kroppslig medvetenhet. Har man det så blir det så klart ganska otäckt när en ryttare ska hoppa upp och stör balansen hästen i vanliga fall har. Och kommer ett täcke och snuddar vid en kroppsdel man inte riktigt har koll på blir det så klart obehagligt, som att nån helt plötsligt kittlar en under foten medan man har tankarna på annat håll.

Så vi började lektionen med att visa hästens nervsystem att bakbenen finns där hela tiden och att de kan röra sig och svikta och vara stödben. Hur gör man det då kan man undra? Ptja, man kan göra på massvis med olika sätt. Vi började med att lyfta hästens ben och göra extremt små och långsamma rörelser med benen i olika lägen. Skapa nya koordinationer och nervbanor helt enkelt. När man rör sig extremt långsamt och smått måste hjärnan koncentrera sig mer på att utföra saker med precision. Om ni någon gång provat tex tai chi, så förstår ni. Det är extremt långsamt och precist och faktiskt ganska frustrerande för hjärnan 😉 Men skapar extremt bra koordinationsförmåga och lösgjordhet om man verkligen anstränger sig för att göra rätt och inte stressar igenom det. Hästen svarade väldigt bra på det, första gången tittade han på oss och sin rumpa som att “Va?! Vad gör ni med mig, det rör sig där? Hur?!” Så söt 🙂

När vi grejat med det en liten sväng på stallgången gick vi ut och skulle kolla hur koordinationen i rörelse var. Vi hade lagt iordning lite bommar på backen en figur, en variant av bilden här ovan på mig och Lillan. Och genom den bad vi hästen flytta sin kropp ett steg i taget, för att få hästen att se att man kan flytta tyngdpunkten i sin kropp på olika sätt. Syftet med övningen kan vara olika, det är tex ett bra sätt att lära en lite bufflig häst bli mindre bufflig och stå på sina egna ben, den är bra för att lära hästen balansera sin kropp, den är bra för att göra hästen mer kroppsmedveten och koordinerad, den är bra för att göra hästen mer rakriktad. Beroende på mål kan utförandet vara lite olika. Det vi fann på den hårfagra tinkern var att han mycket hellre flyttade sin rumpa än sina bogar och visste inte riktigt hur han skulle göra för att flytta bogen i sidled – helt enkelt eftersom att om man lyfter frambenen som står för hela ens balans så känns det så klart som man ska ramla.

Här är det skillnad på att flytta sig snabbt och att flytta sig långsamt. Flyttar man sig snabbt är det mer okej att välta iväg för då kan man balansera sig med fart, eller genom att låsa fast kroppsdelar. Rör man sig däremot långsamt och medvetet sker en annan slags balansering i kroppen som på sikt hjälper hästen i rakriktning. Så vårt mål var att tala om för hästen att den kan balansera på de andra tre benen medan den lyfter ett framben. Efter en liten sväng i skrittpauserna kunde man se hur hästen rörde sig mycket mer medvetet och lösgjort. Superbra jobbat 😀

Med större medvetenhet om sin kropp tror jag absolut att vi kommer hjälpa hästen med sin stress över uppsittning och täckespåkläddning och även bakskyggheten. Rom byggdes inte på en dag, men man måste ju börja någonstans 🙂

Den vikta midjan

Hej på er!

Hörrni, det här med vikta midjor, visst är det irriterande och så himla lätt att hamna där som ryttare!

Här är resultatet vi hittills åstadkommit på en av mina duktiga elever. Förändring är och bör vara en process för att vara hälsosam för individernas kroppar, men kolla bara – hur duktigt har inte hon tränat?! ? Jag ska prata mer om det nedan, men kika lite här först ?

Ofta beror den där vikta midjan faktiskt på att ryttarens bäcken hamnat i obalans, eller att hästen sätter ryttarens bäcken i obalans genom att rotera sin bål. Sjukdomsbilder som tex skolios finns såklart också, men borträknat det. Vem som är boven till det hela är egentligen ganska ointressant. Hästen och ryttaren. Hönan och ägget. Kika gärna på det här inlägget, i det finns ett klipp som visar på orsaken till den vikta midjan.  Lösningen till grundproblemet är allt som oftast att lära ryttarens kropp att alltid vara mitt över hästen. Lättare sagt än gjort ? Den vikta midjan är ett symptom på att sittytan är sned eller att man skjutit ut bäckenet snett från kroppens centrum. Tänk er själva att man skulle sitta i en backe, men istället för att ha ryggen mot toppen och framsidan mot dalen så har vi vänster sida mot toppen och höger sida mot dalen. Man kan återigen kolla in denna bild som beskriver tyngdpunkt och lutning.

Sitter man med spikrak rygg i en brant backe som beskrivet ovan så kommer ens kropp likna fallet till höger och vi kommer välta där vi sitter i backen. Våra kroppar är dock så himla smarta så när vi sitter på nått som lutar så viker sig vår midja för att vår kropp ska flytta tyngdpunkten tillbaka till mitten så vi slipper välta. En överlevnadsinstinkt helt enkelt ?

Hur bra våra kroppars överlevnadsstrategier än må vara för att hålla oss kvar i sadeln så kan man ju inte riktigt komma ifrån att vikta midjor och förskjutet/roterat bäcken kan ge massor av störiga symptom i vår ridning och påverkan på hästen. Vi kan få en häst som skjuter sadeln snett, kanske får tryckproblem på ena rygghalvan/manken, vi kan få olika långa ben/ fötterna hamnar på olika höjd och “behöva” olika långa stigläder (som egentligen oftast är ett snett bäcken), rakriktningen kan bli störd, vi kan få ojämnt stöd fram till handen, det påverkar våra bra och dåliga varv, vi kan få hästar som hela tiden vill skjuta ut en bog, som tar för sig ojämnt med bakbenen. Ja symptomen kan vara många.

Verktygen för att ta kontroll över detta i sig och i hästen sitter i ryttarens bål och bäcken. Och känslan för vad som är rakt och vad som är snett blir bara ett enda kaos ett tag när man lär sig känna i hästen vad som händer och hur man kan påverka sitt bäcken och hästens bål. För det är ju så. Våra kroppar har en viss snedhet vi lever med hela dagarna. Det känns oftast inte snett och vi vill gärna vara sneda. Tänk bara som ett exempel på att vi sällan har exakt samma tryck på våra sittben om vi sitter på en hård stol. Men ändå känns inte det snett ?? Samma sak är det för våra hästar. Alltså måste man programmera om sin kroppskompass med hjälp av medvetenhet från nya ställen man kanske inte alltid tänker på 🙂

Denna ryttaren har ridit för mig ett antal gånger nu. Vi har hunnit kika på flera saker, däribland balansen i bäckenet. Till höger är ursprungssitsen i skritt när vi började kika på detta. I mitten var i slutet på en lektion där hon ridit min häst Rover och han och jag samarbetat lite för att hjälpa ryttaren hitta koordinationer och ny balans.  Sista bilden, till vänster, är från senaste lektionen och ryttaren rider återigen sin egen häst och har nu balanserat om sig tillsammans med henne, samma stegfas som bilden till höger. Fantastisk skillnad, eller hur?! Ryttaren upplever nu att hästen är mer rakriktad från starten av passen och har hästen jämnare i handen. Hon ser även att tryckproblemen på manken minskat. Även om hon känner sig extremt sned när hon i verkligheten är rakare. Men det kommer rätta till sig i sinom tid i takt med omprogrammering av muskelminnet ???

Hoppning i dagarna 2

Hej på er!

Det senaste 2 dagarna har det varit hopptema för mig och hästarna. Jag är helt tekniskt okunnig inom hoppning, min kunskap ligger typ på hur långt avståndet mellan hindren bör vara beroende på antal språng det ska vara emellan dem och jag vet att jag borde anpassa språnglängden vid anridningen för att hamna rätt på hindret. Tror jag? Men hur det sen utförs mer praktiskt…?

Iallafall. Jag och Rover hoppade uppsuttet en liten enkel bana med små skutt på kanske 40 cm? Och sen tog vi ett fristående på kanske 60-70 cm. Jag gillar egentligen inte att hoppa särskilt mycket. Eller så här. Jag älskade det när jag var liten och orädd, ramlade av rätt många gånger, blev tonåring med konsekvenstänk och blev livrädd eftersom jag ju saknade så mycket koordinationer för att rida i balans (vet jag nu i efterhand) till att nu återupptäcka att hoppning är rätt kul på bäbisnivå. Jag hoppar mest för att det är bra gymnastik för hästen, ger mig som ryttare extra motivation till att rida bra vägar, hitta balans, styra tempo och ger faktiskt ett väldigt bra fokus och övning i att planera ridningen. Bonus är ju att de flesta hästar tycker det är väldigt kul 🙂 Mitt och  Rovers hoppass var på en dränkt ridbana, men vi galopperade och travade som ingenting genom vattenpölarna. Vi båda såg ut som vi hade lagt oss och rullat i blött grus efteråt 😉

Här är ett löshoppningsklipp från i våras 🙂

Det där med att hoppa var tydligen ganska kul ???

A post shared by Kimberly Andersson (@anderssonkimberly) on

Hoppningen gav oss ett helt annat framåttänk mot ett vanligt dressyrpass och mellan skutten bjöd Rover mig på en alldeles underbar trav <3 Den var så bogfri, luftig och schwungig att det kändes som vi flög fram 😀 Vi har ju spenderat det senaste halvåret med att bygga styrka, rätta till lite sneda rörelsemönster, lösgöra oss båda och att flytta kroppsdelar med precision. Traven har innan varit ganska platt, men nu börjar vi hitta lite spänst, det är ju superkul 😀

Lillan fick löshoppa igår. Hon har varit inne i en sån växtfas ett tag. Hon är ju överbyggd, mer och mindre i perioder. Just nu har rumpan växt ifrån en massa. Jag kan inte längre se ner på korset när jag borstar henne. 🙂  Med de där långa bakbenen blir det extra jobbigt att lyfta fronten så hon har varit väldigt framtung och ovillig att göra annat än att skritta ett tag. Efter lite rådfrågning så har vi bara skrittat lite de senaste veckorna. Under ridpasset i måndags kändes det dock som styrkan kommit lite åter och inte alls som hon höll på att välta framåt längre så det måste vara skönt för henne 🙂 Vi hade även mycket finare bjudning igen 😀

Tillbaka till löshoppningen, bjudning just igår var lite si och så, antagligen pga det där med växtfasen. Sen har ju lilla pållan ganska mycket åsikter om saker också och skulle helst spendera sitt liv med en grästuva i munnen konstant, ponny som hon är 😉 Men hon tycker ju också att det är kul att träna, för det mesta 🙂 Hon har alltid fått utrymme att visa vad hon tycker om saker, men vissa saker får man liksom göra ändå. Som läxor, diska, konditionsträna, och så 😉 Jag får öva mig massor i att driva i exakt rätt tidpunkt för att drivningen ska tas emot positivt, svårare än man kan tro. Hon är ingen häst man kan jaga fram, det får snarare en bakåttänkande effekt. Bäst är det när vi springer båda två tycker hon 😉 Hon fick hoppa några låga studshinder och hon har i mina amatörögon fin hoppteknik när hon kommer rätt på hindren och hon blir rätt nöjd med sig själv de gångerna hon kommer rätt och det känns lätt 🙂

Helgens lektioner

Hej på er!

Jag är höstdeppig nu. Jag gillar verkligen inte hösten och mörkret som kommer med den här tiden på året. Hua. Som tur är så är det ju brittsommar och fina färger på träden just nu ? Iallafall, Jag har precis åkt från jobbet och ska strax vidare mot stallet med ett stopp hos en vän på vägen.  Just nu på jobbet håller vi på att utveckla en för mig ny grej. Eller ja. Allt är ju nytt av det vi gör för mig. Men det handlar om 3D grafik och det är så mycket mattekunskaper som har behövts dammas av sedan semestern att man blir alldeles matt av bara tanken. Men det är ett så himla roligt projekt, jag önskar jag kunde berätta mer om det.

I övrigt så är ju Aurora i full gång. Ett av skjutfälten ligger rätt nära vårt stall. Där testskjuter både militären och Saab Dynamics till vardags så våra hästar är rätt bombsäkra kan man säga 😉 Men här om kvällen så lät det faktiskt som det var krig på riktigt på andra sidan skogen. Oftast försvinner ju omgivningen när man är fokuserad med hästarna, så det var inget som störde oss direkt som tur var. Rover och jag har precis påbörjat en ny onlinekurs, bakbenskursen. Så vi övade koordinationer för fullt. Det gav förövrigt träningsvärk from hell. Förundras över att det fortfarande finns saker som kan dra mina höfter typ ur led. Skolning av bäcken – never ending pain 😉 men så jäkla värt det!

Nästa vecka drar även vidareutbildningen som logisk instruktör igång! 😀 Är helt galet taggad på att få en massa nya saker att nörda ner mig i kring ryttarutveckling, biomekanik, pedagogik, och allt annat hästrelaterat och sen kunna sprida vidare till mina fantastiska elever 🙂

Och apropå elever så var det ju länge sen jag berätta något om några lektioner så jag tänkte att jag skulle berätta lite om de som var i helgen 🙂

Först ut var ett ekipage som jag träffade första gången i våras. De har blivit väldigt mycket mer stabila i sina kroppar och hästen häller inte längre sadeln och ryttarens så snett som han gärna ville göra i början. Lektionens fokus för dagen var ta sig igenom hörnpasseringar och få med sig hästen med följsamt. Vi började hitta lite bogstyrsel här. Hästen ville gärna klänga på staketet och skrapa utsidans knä på sin ryttare så jag vet exakt vad nästa lektion ska fokuseras på 😉 Men en sak i taget är den allra mest effektiva inlärningen eftersom jag vill programmera in automatiserade verktyg i ryttarna som inte ska behöva användas medvetet på sikt. Så bogstyrsel alltså. Vi tog tag i den där ytterbogen som så gärna gillar att glida ut på böjt spår och skapar massa svårigheter. Ryttaren gjorde ett kanonjobb och i slutet såg hörnpasseringarna mycket lättare ut och hästen hade börjat använda bogen mycket mer effektivt och hälsosamt, han flyttade bogen i jämvikt istället för att hänga över inner framben i svängen. Jag satt upp själv en liten snabbis i slutet. Första gången på denna herre. Ryttaren ville ha lite feedback på hur jag tyckte hästen kändes i bogarna då den haft en låsning. Eftersom vi jobbat så med bogarnas rörelsemönster så hade nog ryttaren lyckats lossa den låsningen alldeles själv, fantastiskt bra 🙂

Nästa ekipage var en ny bekantskap.  Hästen var en väldigt energisk, lite springig man som har en förmåga att explodera, vilket ryttaren av förklarliga skäl inte gillar så mycket. När man förväntar sig att hästen ska göra något man inte gillar är det väldigt lätt att fastna i den onda spiralen av spänning och andningsstopp, vilket hästen i sin tur kan tolka som obehagligt och reagera negativt på, vilket skapar ännu mer spänning och ja, ni förstår. När man “slutar” andas och spänner sig hamnar ofta tyngdpunkten i vår kropp högt upp (vi drar upp axlar, andas bara högst upp i våra lungor, drar in magen, sitter ovanpå sadeln), vilket även gör oss ganska obalanserade i sadeln. Det är ju så att ju närmre stödytan tyngdpunkten är, desto svårare är det att välta. Bjuder på lite ingenjörskonst 😉

Vi kanske kan låtsas att formerna ovan är glas på ett bord. Ingen av dem är väldigt lätta att välta. Men vi kan vara överens om att det skulle vara lättare att välta den högra, eller att den åtminstone skulle vara mer ostabil på ett rörligt underlag, som en häst till exempel. Lite som att balansera ett päron eller ett skakat ägg på den spetsiga änden, det är mycket svårare än på den rundare änden. Om vår överkropp ser mer ut som den högra formen när vi blir spända och slutar andas måste vi knipa mer med benen för att sitta kvar i sadeln. Knipsits gillar sällan hästar. Det är dock en helt naturlig reflex att det blir så här. Det är ren och skär överlevnadsinstinkt för alla människor. Man behöver ha lite hjälp att bryta spiralen och nya verktyg för att komma ner i sadeln.  Våra lungor är faktiskt våra bästa vänner när det kommer till avslappning. Vi kan andas på massvis med sätt för att nå olika saker i vår kropp. Under denna lektion hittade vi en andningsteknik för att flytta andningen från övre delen av lungorna till den nedre delen, att börja använda diafragman och andas med magen. På köpet sänks tyngdpunkten i kroppen, vi går från den högra formen till den vänstra i bilden här ovan. Vi behöver inte längre knipa så med våra ben och kommer på så sätt också ner i sadeln, vi blir behagligare för våra hästar att bära. Vi blir även mentalt mer mjuka av att koncentrera oss på vår andning, mindre brydda av vår omgivning och ger på så vis mindre uppmärksamhet åt saker som skulle kunna skrämmas och skapa mer spänning igen.

När vi väl hade hittat lite avslappning koncentrerade vi oss på att lossa lite spänningar i bäckenet på ryttaren så hon skulle kunna komma ännu djupare ner i sadeln och sitta stadigare och känna sig tryggare och ner balanserad. Jag tyckte det gick fint 😀

Tredje ekipaget för dagen fick sig ett rejält core pass 😉 Att sitta stilla på en häst är banne mig inte lätt alltså. Och hur ska man kunna sitta stilla och vara följsam på samma gång egentligen? Det är verkligen svårt! Här kan man läsa lite mer om det och kika på 2 klipp som har med det hela att göra. Att sitta stilla kräver massor av muskler i vår djupa core, inte de magmuskler som blir magrutor utan de längre in. De måste kunna vara starka under avslappning för att kunna vara följsam. Och hur tusan går det ihop?! De djupa musklerna har alltid lite spänning i sig, det som kallas för muskeltonus. Det är hög muskeltonus och bra core koordination vi vill åt som ryttare. Muskler som är starka under avslappning så att vi då kan följa med i hästens rörelser utan att bli ostadiga i vår bål. Tyvärr så är det ju så att kvinnor rent biologiskt har ganska låg muskeltonus jämfört med män, som oftast har väldigt lätt att sitta stilla. just på grund av detta. Orättvist alltså! Vi kvinnor måste alltså stärka vår bål innan vi kan sitta stilla under avslappning och följa med hästens rörelser. Den processen är rätt jobbig. Jag minns själv att jag tränade på det typ dygnet runt i nån månad både till häst och avsuttet. Bah. Det var så frustrerande. Men gav fina resultat 🙂 Iallafall, under lektionen gick vi igenom tekniken för att hitta rätt muskler och hur de ska spännas och sedan övade vi massor. Många fina grimaser blir det, men också fina resultat för redan i slutet av lektionen satt ryttaren mera stilla och stadigt i sadeln 🙂

Sista lektionen för dagen var en handarbeteslektion med en 3årig blivande hopphäst och hennes ena ägare. Pållan var uppe i varv när lektionen startade så hon fick rasta sig lite lös på banan innan vi gjorde något. Sedan hälsade hon och jag lite på varandra och kollade vilken nivå vi skulle lägga saker och ting på. Det var en extremt arbetsvillig och kommunikativ häst, otroligt kul att jobba med. Hon kom snabbt ner i jobbfokus och snappade upp vilka regler jag sätter kring min hästhantering, det där med att inte knuffas och så. Ägaren fick ta över och så kikade vi lite på vad det var de ville ha hjälp med, vilket var att få lite bättre kontakt med varandra och högre styrbarhet. Så vi jobbade lite på det. Här handlade det lite om att ge ägaren medvetenhet om ifall hästen eller ägaren bestämde spåret att gå, samt lite tips om kroppsspråket. Vi nådde mer kontakt och högre styrbarhet 🙂

Imorgon är det dags för nästa lektion, var längesedan vi hade ett pass, detta ekipage och jag, så ska bli väldigt kul att se deras status imorn 🙂